Poezii

Mihai Eminescu Skog, varför böjer du dig? - Skog, varför böjer du dig, Vrider dina grenar ner, Fast det ej gått. Jag svingar mina bara grenar Medan fåglarna flyger sin väg Bort över trädens höga toppar. Svalflockar passerar i ringar, De tar med sig mina tankar Liksom min lycka och tur I stora flockar, som en mur, Försänker de världen i mörker Vingarna fladdrar och blänker De far snabbt likt ögonblicken. Jag lämnas ensam i hast, Vissnad, ödelagd och bar, Fylld av längtan men allena. Vi brinner alla med rena lågor. (1883, december, översatt av Jon Milos) Tillbaka till Eminescu